Du vintertiid nu kooommer....

Vintertid, kära vänner. Mörkret ligger kompakt över Löddeköpinge. Som om vi bodde i en kaninhåla. Eller grävlingsgryt. Långt ner i jorden iallafall. Det luktar jord, löv och blöt gräsmatta och komposteringen av årets trädgårdsupplaga pågår för fullt...och jag kom aldrig med i någon brittisk trädgårdstävling i år heller...

Vad har då hänt i Days of Los Bohnsackos?
Ja, vi kan berätta...


...att Matilde nu är sex månader (tja, 6 månader och 9 dagar idag exakt) och är en vaken & pigg dam som skiner upp våra liv varje dag. Maken till glad unge har jag aldrig skådat. Det är inte mycket gnäll & gråt från den lilla damen. I veckan besöktes BVC doktorn för 6 månaderskontroll där diverse klossförflyttning skulle undersökas. Jag blev lite ställd...ojdå, ska de kunna förflytta klossar redan nu? Byta hand? Jonglera? Eftersom Matildis var mer nyfiken på vad Ludvig satt och ritade och vad det var för konstig människa som satt framför henne och slängde klossar på golvet, så har vi infört pedagogisk träning i barnstolen. Och ja, ärade BVC, vi ser att hon kan flytta klossar, och kasta dem på golvet, och byta hand...så nu kan ni godkänna henne med en stämpel i rumpan precis som tomtenissen gör med dockan på julafton. Ett stort fett rungande OK. Matilde vägde 6510 g och var 66,5 cm lång. En liten fillifjonka. Söt som sirap.

...att vi har fångat musen - som var 2 möss!!! Jaa, nu kära läsare är de äntligen fångade. De dåliga musfällorna som jag satte upp var ju ingen match...det åts bete till kors och tvärs utan något resultat, men sedan gick maken och köpte Giljotti eller vad de nu hette på Claes Olsson...en giljotinliknande musfälla, och då......det tog bara några timmar så hade vi två möss i fällan. Jag var mycket lättad! Och Martin kallar sig numera Musjägarn från Hameln.... Häromkvällen hörde jag hur Lucinda kom in genom kattluckan med ännu ett offer, som pep vid dödsögonblicket och då gick jag ner och slängde ut den innan hon började tugga på den. Gick sedan och lade mig igen och det tog väl en kvart, så smällde kattluckan igen och då hörde jag hur hon sprang rundor inne i vardagsrummet vilket innebär den sedvanliga katt & råttaleken (nu hör jag med mitt mediala sinne hur ni tänker Vafan har ni kattlucka för då idioter)...men man märker när mössen hinner gömma sig. Då springs det på ett annat sätt..så jag visste härom morgonen att någonstans där nere ligger det en liten mus och lurar. Den kom sedemera fram. Ett perfekt hål under grytskåpet i köket...men det var bara att sätta fram Giljotti och jag låg på alla fyra på golvet och följde musens sällsamma väg från att smyga fram ur hålet och tycka "Wow! Här luktar ost! Och man kan gå in där i den lilla buren! Jag testar!" till det slutgiltiga crescendot då giljotinen föll ner. Ja, då blir man förstås lite ledsen. De har ju också rätt att leva..men inte i mitt kök! Nog om mushistorier nu.

...att Los Wittlocos förra helgen överraskade Martin kl 09:00 på lördagsmorgonen. De firade Martins 35 år på jorden genom en äventyrsdag på Karlslundsbadet i Landskrona där David och Martin gjorde sitt bästa för att skapa diverse Tsunamis från vattenrutschbanorna. Tina och jag var förkylda och passade Matilde som var hänförd av alla skrik och vattenkonster signerat Wittlock & Bohnsack. Martin fick också en uppfriskande massage (25 minuter) som gjorde honom till en ny, stark, fräsch man.

Här ser ni lite härliga vattenbilder, vattenkaskaden visar hur Martin och Ludvig tömmer poolhalvan när de landar från vattenrutschbanan...

....att årets pumpor nu är inköpta av han den knepige bonden ut mot Hofterup till. Jag förstår aldrig vad han säger. Jag hade räknat ihop pumporna till slutsumman 110 kr och sa "110 får jag det till" ha sa "Honnra", och jag sa "110 väl?" och han sa "Honnra" och sedan flimrade det till i hans blick och han sa "110 blir det"...han verkar ha en konstig humor...eller så hade han en etta i matte. Hans grammatik och språk är också en gåta för svenska akademien (om de kört förbi i konvoj och köpt pompor av honom), han skriver sina skyltar på ett annorlunda sätt (se bildbevis). Nåja, skit i det. Det blev iallafall fint på trappan, och snart ska Ludvig och jag karva ut lite läskigheter i den stora "pompan". Eller "prydnaspumpa" som det heter i Hofterup..







Några som säkerligen sket i mina pumpor,men som var glada att se sin faster/moster & kusiner var de tre vise männen Johan, Per och Jonas som besökte Dösvägen häromkvällen. Celebert besök från killar som ligger i Lund (!) och Oslo. Mycket fest & tjo & tjim i deras liv, kul att höra alla bravader som det inte känns så länge sedan man själv upplevde bland nationerna i Lund. Och så mysigt att få en kväll med dessa pojkar som när jag tänker på dem inte känns mer än 5-6 år. Jösses...man är verkligen inte purung längre. Matilde var också glad att få mysa, innan Jonas vände henne om och visade sin nya frissa. Då började hon gråta lätt. Men misströsta inte Jonas, du är skitsnygg! Och som farmor Steino säger "Du e så mörrrrkkkkk"

Och så har min Desperate Housewife sida slagit till igen. Dagen till ära gästades vårt hus av inredningstokiga kvinns som ville förgylla sin tillvaro med produkter från Zelected by House
Jeanette har blivit home party konsulent och vårt vardagsrum fylldes av stilrena & klockrena designalster som gärna hade kunnat stannat kvar...Det kändes och klämdes och beställdes och det känns som om Oktoberlönen redan är ett minne blott. Eller vad säger ni brudar? Roligt var det iallafall och jag blev som värdinna stolt ägare till en Marrakeschlykta. Det ni Tommy & Eva som just nu solar sig i Tunisien (ja, kanske inte just nu, nu sitter ni säkert och dricker någon inhemsk lustig öl i hotellbaren), det behövde jag inte flyga många mil för ;) Fast å andra sidan ligger ju Marrakech i Marocko...


Godnatt! Nu ska jag hoppa in i sängen och invänta två nya avsnitt av Grey´s Anatomy och Desperate Housewifes...så jag får lite nya infall i Days of Los Bohnsackos!

Kram på er!
/Milldur

LOVE, LOVE, LOVE och Diverse UTVIK

Martin + Millan=10 år idag!

10 år firar Los Bohnsackos sin relation denna dag! För 10 år sedan möttes en purung Martin i trasiga sneakers och skitful skjorta en något överförfriskad Millan som körde Free night out (=endast betala garderobsavgift och bli bjuden hela kvällen) på Hipp i Malmö. Hade det inte varit för Azerbadjanerna som slog sig ner vid Susannes och mitt bord, så hade det hela kanske aldrig hänt. Men ödet ville annorlunda. Jag ska berätta historien.

Helgen innan hade jag och Lisbet varit ute på Hipp och festat. Sedvanligt tjo och tjim och där var det någon Azerbadjan som blev väldigt förtjust i Bettsy. Samma man + två av hans vänner såg mig denna ödesmättade kväll och undrade givetvis var Bettsy var...men där fanns ju bara jag och Susanne (blont bombnedslag) så de hade svårt att hasa sig därifrån och vi kände ju INTE för att sitta och gagga med dem. Då ser Susanne över min axel och ser en ensam ung man sitta med en öl vid ett bord (ja, detta var innan kl 23:00, så den gode ekonomen Martin hade också gått in utan att betala inträde ;) och hon säger "Säg till honom att sätta sig här så kanske de går". Varpå jag vänder mig om likt Sue-Ellen Ewing, ögonen lätt skelande av förfestens förföriska drinkar och ser honom vagt (inga glasögon eller linser) och säger: " Du där...e du ensam eller? Vill du sitta här me oss?" (Ni får tänka er ett lagom berusat uttal)
Den mörke unge mannen med de kraftiga ögonbrynen reser sig och sätter sig hos oss och jag yrar vidare in i kvällen och Martin gick sakligt efter...vart jag än gick. Såhär i efterhand känns det nästan som en osynlig kraft manade på att vi stötte på varandra hela tiden. Och tja, resten är historia.
Martin kom hem igår och överraskade mig med en vacker blomsterbukett (röda rosor!) och en liten presentpåse med Lilla My på (jag brukar identifiera mig med Lilla My i Mumintrollen, lagom irriterad och rödhårig :) och däri fann jag guldföremål som kan smältas till valfritt smycke av familjär karaktär. Så urgulligt (+10p)! Han skrev också så gulligt att jag började böla lätt:
Unga och smärta dansade vi på Tysklandsfärjan, 10 år äldre och tyngre dansar vi fortfarande. Purrs på min stumpa och baby-mama. Luv ya. YEEEAAAHHHHHHHHHH!!!!
(Det sista är verkligen typiskt Martini ;)


Jag hyllar dig Martin med Helen Sjöholms "Du är min man" med mina tillägg i kursivt.

"Du är min man och jag vet du gör så gott du kan (t ex försöker se dina strumpor och kalsonger som ligger slängda i badrummet eller soppåsen som du nästan trillar över när du går ut)Fast du inte tycker att du räcker till (du sitter hela dagarna på jobbet och önskar att du fick vara mer hemma) Men du får tycka vad du vill. Jag älskar dig Och jag ber du måste tro på mig (Ja, det är sant) Det betyder allt att vi två har varann Du är min man Jag vet hur jag får dig att glömma så bara nuet spelar roll (lite fri datatid med Ultimate Fighting brukar få dig på glatt humör!! Och chips & läsk!) Så att du skrattar igen och slutar att döma dig själv för en stund (nämen, Martin, det gör du ju inte. Du är ju faktiskt en väldigt glad och harmonisk man) och vågar drömma (du drömmer nog om att du ska bli bäst i Lödde Jiujitsuklubb;) Och om den bistra verkligheten är mer än du kan ta just nu (alla kunder) Så låt mig hjälpa dig då att svälja förtreten (Låt oss hitta ett nytt jobb till dig!) För mig finns det bara du. Du är min man (ja, vi har nu varit gifta i 8 år!) och jag vet du gör så gott du kan (t ex städar badrummet..fast bara tar toan) Fast du inte tycker att du räcker till (du hade nog velat städa tvättstugan också ;)Men du får tycka vad du vill. Jag älskar dig (O ja!) Och jag ber du måste tro på mig (Jag menar allvar när jag säger att det ser ut som ett bombnedslag). Det betyder allt att vi två har varann (ja minsann!) Du är min man (Vad du tjatar Helen Sjöholm) Du är min man (Har du Alzheimers?) Och om den bittra hopplösheten har slagit rot hos dig just nu (Nä, för nu är du på Jiujitsun, så nu tror jag inte du tycker livet är hopplöst...du hoppar ju på dina medmänniskor och pressar ner dem i mattan så svetten ryker...) Så låt mig hjälpa dig då att svälja förtreten (Ta en macka) För mig finns det bara du....

Grattis älskling!
Sådan, nu är det slut på sockersötheten. Ni har väl fått hål i tänderna av allt sötslisk ;)

Det är nu dags för UTVIK!

Eftersom Martin gjorde succé i sin Mankini signerad Borat, tänkte jag på uttrycket "Bjuda på sig själv". Människor som bjuder på sig själv har ju oftast roligare än andra och i den Bohnsacksa omkretsen finns många härliga människor som bjuder på sig själva. Här är några axplock. Enjoy!


Tyrannosaurus MarieLouiseus








Grodman in action









Supergravid & Superretard....











Golvad av lycka?










Häxan HiaHia från Bamse on-line...













Desperate Housewifes goes Bananas







Ni som blir förbannade över denna outing kan kontakta ARN (Allmänna reklamationsnämnden) ifall ni vill kontakta någon. Vi använder oss av en Give-A-Fuck-O-Meter härhemma ifall ni undrar...hahaha...Skämt åsido...




IDAG RETAR JAG MIG PÅ....
...den förbannade musen som gäckat mig 4 ggr nu. 4 ggr har jag laddat om musfällorna, 4 ggr har den tuggat i sig allt inklusive den av Epoxylim klistrade chokladbiten...jag trodde den skulle bli lite förgiftad av det + att den skulle dra och slita i chokladen och därmed skulle giljotinen rasa över dess gråhåriga nacke...men icke!!! Musen är fortfarande kvar MEN ikväll är det jag som går ner och släcker ner, lägger ut falukorv i småbitar, har katterna beredda och jag ska locka ut den på köksgolvet. När den väl kommer ut ur skåpet ska jag snabbt stänga dörren och kasta Lucinda över den. Tror ni det hjälper?

Har ni något ni retar er på? Maila till mig på millanbohnsack@yahoo.se och berätta så kan ni "outa" eran irritation här på bloggen under temat "Idag retar jag mig på...".

Dagens grattis sänder vi till Patrik & Karolina & Elias som äntligen har fått träffa lilltjejen som ockuperat den Bengtssonska magen ett bra tag nu. I tisdags 02.26 på morgonen kom hon, 3815 gr och 54 lång!!! Bra jobbat!

Ja, nu är det dags för mig att planera musmörderi, så ni får ursäkta. Ni kan få lite fantastisk underhållning här istället:
http://www.youtube.com/watch?v=LrBeBYQTSfo

Ha det bäst!

Kram & Godnatt
Milldur

Herr Bohnsack är 35!

Så kom då dagen då lammaködet fyllde trettiofem. Jag vaknade vid 07:00 och började försiktigt asa fram presenterna under sängen och förbereda med kameror och "rigga" upp inför uppvaket. Och ca 07:22 fick sig Martin en skönsång utan dess like. Barnen blev inte chockade, utan hängde på firandet med partyhatt och paketöppning.

Morgonen bjöd på Trisslott & lott från Postkodlotteriet (man fick en gratis lott...men jag är ju så förvirrad, så jag har skickat in själva lotten...inte kupongen som man skulle skicka in...vi får se om vi lyckas göra rätt...och vinna en Volvo..). Martin fick också ett Pokerset, så nu ska han vinna pokerturneringen nästa år...lika bra han börjar öva nu så det ger utdelning. Matilde gav ett foto på sig själv i Jiujitsukläder (t.o.m suspen - hoppas hon inte får men av detta...) i samma lila utstyrsel som Ludvig en gång hade, fast med badmintonkläder och rack...hennes foto ska stå brevid varandra på Martins jobb. En som inte är rädd för att visa suspen är Martin själv. Borat var här igår och lämnade en present till en mogen man...en Mankini! Vi får väl se om Martin tar på sig den i sommar och kör några frivolter från bryggan nere i Barsebäcks hamn. Det ska väl ta andan ur en del kvinns kanske... :)

Kalasextaze...
...var det inne på Lantvägen i eftermiddags. Hela tjocka släkten samlades och det "outades" om bostadsköp till höger och vänster...alla flyttar inom loppet av ett halvår, tja, utom vi och Schwester Åsas familj. Vi stannar där vi är och begrundar istället vad som ska fixas med. Kusinerna Ella (född 16 mars), Matilde (född 16 april) och Alice (född 22 juni) träffades för första gången alla tre tillsammans och det petades på i både mun och öra..till slut blev tjejsoffan en enda stor kusinsoffa..så mysigt!

Dagens klök...
....bjöd en mus på i vanlig ordning. Där står man och förbereder kladdkaka till dagens kalas, och i ögonvrån ser man hur någonting brunt hoppar runt i brödkorgen ovanför kylen...det blev till att skrika in musjägarna (Martin och en extatisk Ludvig), dra ut både kyl och frys (för att till min förvåning hitta en massa musbajs under dessa)...jag trodde i mitt stilla sinne att Lucinda bara drog in möss för att döda dem, inte att hon missar så många att de faktiskt springer runt och äter upp vad vi har i våra öppna paket...tänker misstänksamt på Havrefrasen jag åt imorse..tänk om.....klöööööööööööööööökkkkk
Dagens mus kom undan och det gjorde den igår också när Bosse och Gunilla var på besök. Plötsligt sitter Ludvig och pekar och säger "Titta! En mus!" Och så var jakten igång. Vi vände upp och ner på hela vardagsrummet, men den skiten kom undan. Nu är det ingen pardon. Jag tänker inte "rädda" fler möss genom att släppa ut dem...nästa gång blir det bandyklubban! I detta nu sitter den och fiser bakom värmepumpen. Äckelpäckel..

Dagens i-Landsproblem...
....måste ju vara Snabbknappen på ugnen. Hur många gånger tänker jag inte "Åh vad bra, jag sätter på Snabbknappen så går det fortare att värma upp och jag kan komma igång fortare"...och hur många gånger inser jag inte när allt är klart att "FAN JAG GLÖMDE SNABBKNAPPEN"...och där har det stått och pyst och ångat och tillagats i 190 km/h inne i ugnen. Så ock i dag när jag var stressad och gjorde mina kladdkakor. Den första var allt utom kladdig. Den var så vällagat torrbränd att jag kände hur min Desperate Housewifesida tog över. Jag blev lätt hysteriskt irriterad.

Dagens He-Man är ju trots allt Martin. Födelsedagsgris och allt. Vi ska intervjua honom nu när han står och rakar sig inför morgondagens jobb och slit.
C: Martin, hur känner du dig idag?
M: Va?
C:Hur känner du dig idag?
M: Hur jag känner mig? Vaddå?
M: Vaddå?
C: Ja hur känner du dig?
M: Hur jag känner mig..som vanligt antar jag. Som vanligt ungefär.
M: Lite slö, lite måndagsångest.
C: Har du haft en bra dag?
M: Jaa..det har det väl varit..
C: Blev det många sårskorpor nu?
M: Ja en del, så jag slabbar på lite sånt här (lotion)
C: Blir du snygg?
M: Haha, inte mer än innan
C: Hur många gånger har du rakat dig i livet?
M: VA?
M: Hur fan ska jag kunna veta det.
M: Vaddå...asså vad gör du?
Ja, kära läsare ni märker...han börjar komma på mig nu....det spolas i kranen...vi ska se om vi kan få något mer utav denna intervju..
M: What a beautiful fart! (Oj, nu fes han...och kom in och kallar mig fåntratt och mumrik. Smällar man får ta)

Dagens Look-Alike måste vara Matilde som lagt sig till med lite längre hår och ser ut som kusin Ida. Ja, det växer ju väldigt fort när man äter sin gröt ;)

Själv hittade jag en extrem hårbild på mig själv taget 050428, en festinbjudan (!)..bilden skvallrar om att min röda färg är buffel & båg och också att jag är skvatt galen ;) Mycket får man tåla när man heter Martin. Men så blir ju livet lite roligare...eller vad säger ni folks!

Nu ska jag borsta bizz och hoppa ner i sängen och drömmar om muzar och annat spännande i vår värld.

Kram på er! Och Godnatt!

Houze of Mouze

Varulvsmånen lyser orange ikväll över Löddeköpinge. På vägen från Willys (jag har tagit över veckohandlingen för att få s.k "egentid") såg jag faktiskt Gubben i Månen..han finns. Tro mig. Och varulvar...ja, hade du frågat mig när jag var 11-12 år, så hade jag svarat ja på det också. Jag minns övernattningar hos storasyster som då bodde granne med Jehovas Vittnes Rikets sal...bara det lät ju läskigt. Det brukade sluta med att jag gick in till henne och hennes dåvarande sambo mitt i natten och väckte henne. Så fick hon asa sig ut och jag minns en gång då hon lade sig på vardagsrumsmattan brevid soffan där jag låg. Schwester ML...vilken klippa!

På Dösvägen 69 har vi dock inte så många varulvar (Martin rakar ju sig noga), dock möss. Lucinda är en hejare på att dra in både det ena och det andra. Häromdagen när Ludvig & jag och Matilde kom hem satt det en söt liten Hasselmus och tyckte livet var toppen i vardagsrummet. Operation infångst började genast. Ludvig och jag skrek ikapp när musen sprang hit och dit, men till slut fick jag tag på den i håven och släppte ut den i rabatten.
Hellre det än som Martin gjorde i vintras när jag höggravid skrek mitt i natten "Ut med dig! Ut med dig!". Martin trodde det var dags, men jag skrek åt Lucinda som höll på att mörda mus. Efter 35 minuters ihärdiga försök att fånga musen levande inne i vårt sovrum med en sovande Ludvig i sängen (han hörde inte ens mitt vrålskrik när musen satte av över mina fötter och jag gjorde ett baklängesskutt upp i sängen...Martin undrar fortfarande hur det gick till med min stora mage) och det slutade med att Martin sket i min idé att fånga musen i en kartong. Han tog sitt ena badmintonracket och skrek "Fuck it!" och slog några backhands under lådan där den låg och tryckte. Så var det med den saken.

Tja, våra nätter kan vara ganska innehållsrika. Undrar om grannarna hör?

Veckans sheit är....
...det astråkiga faktumet att vi måste fixa garagetaket pga av att det har börjat regna in på grannens sida (vi har ett och samma tak över våra två garage). Vår sida är OK, men man måste ju se till grannens väl och ve, så 9000 pix ryker sin kos i november. Lagom till jul. Kul. Hej släkten. Vi skiter i julklappar i år va? (oj, jag hör hur någon tar några desperat djupa andetag...lugn...det var bara på skämt...)

Tekniska muséet i Malmö...
...lockade i lördags till sig Martin, David, Linnea, Emil och Ludvig. Medan jag, Tina, Frida och Matilde myste vid braskaminen i Staffanstorp gästade The others Malmö i regnet. Tydligen har Malmö kommun väldigt bra fönsterputsentreprenad just där, ty fönstren i montrarna var så välputsade att Ludvig gick rätt in i rutan med ett Kabang! Ingen skada skedd, men han blev nog förvånad när han gjorde om samma misstag en gång till (det gjorde nog lite ont, se bild).

Jag hade nog gjort om samma misstag om jag sett den stora semlan....undrar hur man mått om man tryckt i sig den storleken? Antagligen gett ett bidrag till sörjor vi minns...(se nedan).

Sörjor vi minns...
...kunde man dels hitta i vårt kök häromdagen då Matilde åt med hela ansiktet och dels imorse då jag hittade en kattvomitering utan dess like i skinnsoffan. Hur kan man kräkas ner i springan mellan soffdynorna? Varför kan de inte ha hyfs nog att gå ut genom kattluckan och kräkas ute? Skinnsoffan är dessutom så kass så den har icke avtagbara sittkuddar...allt skit samlas i springan. Så också spyan som Gud glömde. Martin hade inte klarat biffen. Jag hade nog vaknat av hans klökningar om han gått in i vardagsrummet innan han gick imorse. Så går det när man köper billig kattmat Martin...

Jaha. Här sitter jag i mitt favoritplagg nr 1, ett rödvitrandigt bomullsnattlinne från Polarn & Pyret som jag fick av svärföräldrarna i julklapp förra året. Jag skulle kunna gå omkring i det jämt...helt underbart. Innan jag stack till Willys knackade jag på ett hus några gator bort som hade en intressant färg på sina nyinsatta Elitfönster...Martin tycker jag är lite väl påflugen som ringer på hos okända människor och undrar vilken färgkombination deras fönster har. Tja, frun i huset var lite stirrig och hänvisade det hela till sin man som snackade desto mer. Martin skojade om att egentligen hade de en larmknapp innanför dörren som de stod och tryckte förtvivlat på, så att Securitas skulle komma och släpa mig därifrån. Tja, hade jag stått i mitt rödvitrandiga nattlinne på mig, så hade det kanske inte varit omöjligt.

Skam den som ger sig!

Godnatt på er önskar Milldur