På Dösvägen 69 har vi dock inte så många varulvar (Martin rakar ju sig noga), dock möss. Lucinda är en hejare på att dra in både det ena och det andra. Häromdagen när Ludvig & jag och Matilde kom hem satt det en söt liten Hasselmus och tyckte livet var toppen i vardagsrummet. Operation infångst började genast. Ludvig och jag skrek ikapp när musen sprang hit och dit, men till slut fick jag tag på den i håven och släppte ut den i rabatten.
Hellre det än som Martin gjorde i vintras när jag höggravid skrek mitt i natten "Ut med dig! Ut med dig!". Martin trodde det var dags, men jag skrek åt Lucinda som höll på att mörda mus. Efter 35 minuters ihärdiga försök att fånga musen levande inne i vårt sovrum med en sovande Ludvig i sängen (han hörde inte ens mitt vrålskrik när musen satte av över mina fötter och jag gjorde ett baklängesskutt upp i sängen...Martin undrar fortfarande hur det gick till med min stora mage) och det slutade med att Martin sket i min idé att fånga musen i en kartong. Han tog sitt ena badmintonracket och skrek "Fuck it!" och slog några backhands under lådan där den låg och tryckte. Så var det med den saken.
Tja, våra nätter kan vara ganska innehållsrika. Undrar om grannarna hör?
Veckans sheit är....
...det astråkiga faktumet att vi måste fixa garagetaket pga av att det har börjat regna in på grannens sida (vi har ett och samma tak över våra två garage). Vår sida är OK, men man måste ju se till grannens väl och ve, så 9000 pix ryker sin kos i november. Lagom till jul. Kul. Hej släkten. Vi skiter i julklappar i år va? (oj, jag hör hur någon tar några desperat djupa andetag...lugn...det var bara på skämt...)
Tekniska muséet i Malmö...
...lockade i lördags till sig Martin, David, Linnea, Emil och Ludvig. Medan jag, Tina, Frida och Matilde myste
vid braskaminen i Staffanstorp gästade The others Malmö i regn
et. Tydligen har Malmö kommun väldigt bra fönsterputsentreprenad just där, ty fönstren i montrarna var så välputsade att Ludvig gick rätt in i rutan med ett Kabang! Ingen skada skedd, men han blev nog förvånad när han gjorde om samma misstag en gång till (det gjorde nog lite ont, se bild).Jag hade nog gjort om samma misstag om jag sett den stora semlan....undrar hur man mått om man tryckt i sig den storleken? Antagligen gett ett bidrag till sörjor vi minns...(se nedan).
Sörjor vi minns...
...kunde man dels hitta i vårt kök häromdagen då Matilde åt med hela ansiktet och dels imorse då jag hittade en kattvomitering utan dess like i skinnsoffan. Hur kan man kräkas ner i springan mellan soffdynorna? Varför kan de inte ha hyfs nog att gå ut genom kattluckan och kräkas ute? Skinnsoffan är dessutom så kass så den har icke avtagbara sittkuddar...allt skit samlas i springan. Så också spyan som Gud glömde. Martin hade inte klarat biffen. Jag hade nog vaknat av hans klökningar om han gått in i vardagsrummet innan han gick imorse. Så går det när man köper billig kattmat Martin...
Jaha. Här sitter jag i mitt favoritplagg nr 1, ett rödvitrandigt bomullsnattlinne från Polarn & Pyret som jag fick av svärföräldrarna i julklapp förra året. Jag skulle kunna gå omkring i det jämt...helt underbart. Innan jag stack till Willys knackade jag på ett hus några gator bort som hade en intressant färg på sina nyinsatta Elitfönster...Martin tycker jag är lite väl påflugen som ringer på hos okända människor och undrar vilken färgkombination deras fönster har. Tja, frun i huset var lite stirrig och hänvisade det hela till sin man som snackade desto mer. Martin skojade om att egentligen hade de en larmknapp innanför dörren som de stod och tryckte förtvivlat på, så att Securitas skulle komma och släpa mig därifrån. Tja, hade jag stått i mitt rödvitrandiga nattlinne på mig, så hade det kanske inte varit omöjligt.
Skam den som ger sig!
Godnatt på er önskar Milldur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar