Kalla mig kappvändare....

Stormar & oväder har drabbat vår bygd. Jag undrar vad de döpte förra veckans onsdagsstorm till? Det var nog en hanne. Som ödelade vår fina trollhassel. Min haka droppade i golvet på torsdagsmorgonen när jag pratade med dagis i luren och tittade ut genom köksfönstret. Där låg hela trädet på gräsmattan.



Ringde upp Martin och undrade om han märkt något när han gick vid 07:00 tiden...men, eh....nej...vaddå? Ett träd fallet?...eh...nej...Det där med att det sägs att män har svårt att se saker (kalsonger på golvet, en halväten fågel på mattan, disk som tornar upp sig) kan ju vara en skröna, men jag tror Martin slog rekord denna morgon i 20 meter blindsyn. Fast han skyllde på att det var ju faktiskt mörkt + att han höll på att ladda telefonen med någon ny stand-up show som han sedan satt och fnissade åt på bussen.

Men skam den som ger sig. Med släktens starka händer och uppfinningsrika metoder fick vi upp åbäket igen och jag hoppas och ber att den klarar sig. Det får våren utvisa.

Jag vände i vaccineringsdiskussionen kappan efter denna storm...Fredagen bjöd på det jag fasat och haft ångest för så länge. Vaccinering av svininfluensan. Sådan motståndare jag varit, sådant magont jag haft, sådan Pandemrix-info-jägare jag varit, vilka hemska internetartiklar jag läst, vem vet om det var det rätta...eller felaktiga. Jag vill skydda Matilde & Ludvig så gott det går, och hade väl först tänkt att bara jag och Martin skulle vaccinera oss. Men så blev det Ludvig också.

Han sa stolt i bilen att "Jag vill ha sprutan!". Tills han såg den. Stackars barn. Han försökte fly ut från rummet och vi kände oss som hemska föräldrar som fick hålla i honom. Tur att Martin kan några Jiujitsugrepp, han satt fastlåst tillräckligt länge så Kerstin sjuksköterska kunde ta sprutan. Som ni ser såg inte jag heller så jäkla glad ut när jag fick den...

Jag känner mig som en del av en boskapshjord. Tjoff, tjoff, tjoff säger det när vi alla får en spruta. Det viruset har säkert någon kokat ihop någonstans och så tjänar man pengar på att släppa det löst och göra vacciner åt folket. Undrar vad som kommer nästa år. Hästinfluensa? Eller kanske musinfluensa? Då kan jag starta fabrik här på Dösvägen ;) Och ta spruta ser ni ju att jag kan... (bildbevis).

Ludvig fick lite feber i lördags, själv har jag bara haft ont i armen, men stackars Martin har nog smittats av en förkylning också. Han ligger lätt dämpad i sängen och är vissen. (Det är sant. Vi vet inte hur det känns när en karl är riktigt förkyld! Vi bara pratar om hur det är att föda barn...)

Matilde har fått en beundrare i Max ...
som lekte hos oss häromdagen. Kramar, kramar, kramar och lätt klämd mellan Jeanette och Max såg Matilde ut att ha det ganska bra. Vi övar krypning, men än så länge nöjer hon sig med att tippa över från sittandet och lägger sig med näsan i filten utan att ta emot med armarna. Hon lär få brottarnäsa om hon inte börjar använda sina biceps...


Ludvig har ärvt sin moders kärlek för utklädning och teman...
Här ser vi en djärv kreation á la 60-tal kombinerad med IKEA accessoarer. Vi kallar denna kollektion kort och gott för "Blomsterpojken".




Lördagen bjöd på kalkonmiddag med la familia. Några timmars ösande och fräsande i ugnen (tur att du finns Mr Muscle -ugnen var ett fall för Kommando Snusk) gav gott resultat och släkten åt så magarna putade och täckena flög nog upp i taket på natten. Roligt med ett riktigt tabberas!

Inga fler skandaler kan inrapporteras. Min man förgyller just nu sovrummet med doft av Schweizernöt (som jag ej får äta/smaka) och en sur doft av fisur (jag hörde det ända hit Martin), så det är väl bara att ta sig i kragen och gå och lägga sig nu då.

Jaha.

Godnatt då.

På återläsande!

/Frau B