
Så sjöng Futurakören för 29 år sedan...
Adventstid kom till mitt ensamma hus,
jag sätter i staken ett sparat ljus.
Något ska ske bortom frostig advent:
jag väntar en gåva som herren sänt.
Den gåvan är av ett helt annat slag
än gåvor vi ger till varann var dag.
Öppna din tillstängda dörr i ditt hus,
så lyser i mörkret ett litet ljus.
Carl-Bertil Agnestig
..och jag med den. Varje första advent sjunger jag nu sången för Ludvig när adventljusstaken tänds och förhoppningsvis tycker han det är lite mysigt. Julen var magisk när jag var liten, jag minns julmorgon på TV, rysliga Scooby Doo spöken och ännu hemskare Ola och Per (sedemera Solstollarna). När adventskalendern med paket var laddad (tack Eva för att du en gång skapade denna!)(ganska komiskt att den föreställer två möss vid en julgran - med tanke på våra musproblem) fanns det inga gränser på hur långt klämmandet kunde gå. Ludvig har inga klämtendenser alls och i år har även Martins gamla tågkalender tagit plats på väggen å Matildes vägnar. Helt underbart att kunna använda sådana rariteter igen! Dagens fynd var ett instrument från Tunisien och en mapp att lägga Majas månadsbilder i - superfint!

IKEA, here I come
Idag tog Linda och jag bebisarna och stack i ilfart till IKEA efter dagislämningen. Nya IKEA Svågertorp innebar jungfrubesök för min del. Jättefint, organiserat och fräscht. Toaletterna var så inställda på jämlikhet att även männen har en skylt med en människa/människa som byter på barn. Jag tänkte inte på att figuren hade lite mer manliga former, utan gick in för att pudra näsan. När jag precis slog igen dörren startade min hjärna med en rivstart. Den hade ju faktiskt sett två pissoarer utanför. Tänk om någon hade hunnit in och börjat drilla? I panik sprang jag ut igen, sådan tur att det var tomt. In flög jag på första bästa toalett (handikappskylt+barnbyte) och när jag skulle torka mig så kändes toaletten plötsligt väldigt liten. När jag skulle spola såg jag varför, j

ag hade satt mig på barntoaletten, modell X-Small...
Effektiva som få körde vi racet runt, hann med matning, bytning, shopping, snickesnack med start 09:45 och avslutad runda 13:20, precis i tid för att hinna hem till Lödde och dagishämtning av Ludvig. 1070 kr senare. Jahapp.
Man brukar ju få lite angst över att shoppa i onödan, och nog flög det ner lite onödiga ilandsproblemsaker i kassarna. T ex en mackapär som man kan sikta mjöl/florsocker med (kan se mig själv stå som Leila Lindholm med turkosrosa inredning i ett lantkök med levande brasa), mönster i plast som man kan göra dessa florsockerkonstverk med (lite artisteri i köket är aldrig fel) och även några pastelliga underläggsvarianter till den fantastiska kaka jag någon gång i framtiden kommer att baka.

Dagens hit blev makens "Shit!" när han såg mig i hallen när han kom hem. Jag är ingen rosa brud, har inga rosa kläder, men när jag såg dagens mysoverall på IKEA kunde jag inte bärga mig. Jag kallar mig "
Desperate Pink". Jag vet, rosa är inte min färg, men här på Dösvägen är det verkligen ingen som ser mig. Och jag njuuuter mina vänner, av detta plyschtyg, detta kramdjur i klädesform som har mig i sitt grepp...hur har vi kunnat leva utan dessa mysoveraller? Förra gången det var inne var väl på 80 talet...
Så nu vet ni vad som väntar när ni hälsar på oss nästa gång :)
Återvinning (1)
Efter dagens inköp kändes det genast bättre när vi fick en gammal fin julkrubba av mammAnita som legat på Tjernbergska vinden i ett antal årtionden. Komplett med två Marior...eller vänta, var det någon kvinna mer än Maria i stallet? Hade hon en Doula? Josef och Maria var kanske inte gifta, så det var en kvinna från Skattemyndigheten som bad Maria erkänna Josef som fader (om de nu var sambos), men vänta, Gud var ju fader, hur löste hon denna byråkratiska abrovinkel? Berätta om ni vet, nu sitter där en kvinna och så en kvinna precis vid Jesusbarnet. Martin är ju inte så mycket för julpynt och det tog inte lång tid förrän han lyckades sabotera även denna julkrubbsidyll (se bild - hitta ett fel). Jag försökte förklara för Ludvig på väg till dagis idag varför vi firar jul och hur julafton tedde sig detta år 0 och det hela lät ganska konstigt till slut. Vad gjorde t ex de tre vise männen ute mitt i natten? Hur visste de att Jesus föddes denna natt och snacka om förutseende män - de hade redan fixat paketen! Ludvig tyckte nog det lät som någon av mina påhittshistorier.
Återvinning (2)På den Tjernbergska vinden hittades pussel och spel från forna tider (vid slutlig utrensning) och Ludvig kastade sig över en variant som är som en dataspelshinderbana fast i verkliga livet. Sådana skulle man tjäna kosing på idag, det är sån´t som barnen tycker är kul. En kula ska ta sig från punkt A till Ö på kortast möjliga tid genom en hinderbana. Och Ludvig är frälst och jag säger Halleluja (eftersom dataspelandet är så himla intressant).
Återvinning (3)Igår fick jag för mig att även använda en gammal tapetrulle som jag sparat till just en lek som jag och Anna N brukade göra när vi var i 8-9 årsåldern. Man tar en tapetrulle som blivit över, lägger den upp och ner och så ritar man hus och vägar som man sedan kör runt bilar på. Ludvig blev impad och hela rullen användes. Jag fick t.o.m ritat ett Willys + en grotta med ett monster i, så när bilarna kör förbi där måste de skynda sig så de inte blir fångade. Ludvig är sådär intresserad av att köra med sina bilar, men nu var det roligt igen. Tänk vad man kan ha roligt med en tapetrulle och lite pennor!
Inte nudda golvet...Och hur går det med mössen kanske ni undrar? Tja, imorse när jag kom ner i köket så låg det ett par bakben och en svans på golvet. Och lite tarmtjofs och blod. Kul. Jättekul. Torktork örkörk. Lucinda är svinjobbig. Ramses drog aldrig in några möss och Ceasar är ju så mesig så han vågar knappt ta en fluga. Men Lucinda, hon gör jobbet för fem katter. Kvinnor kan menar hon. Igår stod jag med en väldigt tung ficklampa i handen (inköpt på Bauhaus just för att jag ska kunna lysa in i alla springor och vrår) i köket när det var nedsläckt. Hörde ljud här och var..vågade inte gå in i tvättstugan. Har börjat bli paranoid när jag råkar trampa på mjuka saker (har alltid inneskor) och hoppar till...ser skuggor...hör ljud. Får för mig att något låter under sängen. Ständig musberedskap befinner jag mig i. Så leken "Inte nudda golvet" börjar snart bli verklighet för mig. Jag längtar tills vi får de nya fönstren. Inga fler kattluckor. Då får de vara ute eller inne och inga fler musjakter ska äga rum i detta hus.
Tackom och lovom.
Godnatt.
Önskar Milldur. Pretty in Pink. Kanske.